Under ytan...

Jag kämpar på, lyckas hela tiden hålla mig uppe, precis under ytan där jag emellanåt kan sträcka på mig ytterligare lite så jag lyckas kippa till o få i mig lite syre så jag kan kämpa ett tag till.

Jag har blivit en riktig tråkmaja, jag är less på så mkt. Har tjatat om detta ett otal antal gånger men det återkommer för hos mig finns det mest hela tiden. Känslorna, bristen på ork, det dåliga humöret, tröttheten...
Senaste dagarna mer påtagligt än tidigare. Vore kul om allt bara kunde försvinna så vi kunde ha en skojjig semester utan en grinig mamma.

Jag blir känslig. Orkar inte med en del människors speciella ovanor, folk som inte lyssnar eller som är otrevliga, energistölder är vad de står för.

Jag vill ha ett enkelt liv - säg den som inte vill det dock... Jag vill inte bo här, men så gör ngt åt det då kanske ni tycker - men det är inte bara att göra nåt åt det! Vi får bo här tills vi reparerat ekonomin efter föräldraledigheter o allt. Sen är ju frågan - vart ska man bo? Ja, till att börja med måste jag komma över den värsta hemlängtan annars kan man lika gärna bo vart som helst. Känns dumt att bara köpa annat boende om det är att jag vill hem till mora som är mitt problem, då kommer det inte kännas mer som hemma ngn annan stans här heller.

I dag har vi röjt o fixat hemma, ngt ingen annan skulle kunna gissa om de såg vårt hem för på ytan är det inte mkt som bättrats, jag har röjt in nästan alla mina kläder, Mattias tog tag i hallen nere, det finns MASSOR kvar, det gör det alltid. Vi blir ALDRIG klara med städning här. Nu slänger jag ut miljoner saker på nätet oxå - kanske det minskar på sakerna ngn gång... Kanske man kan få in en hundring eller två dessutom?

I morgon ska vi vara semesterfirare! Vad vi ska göra har vi ingen koll på än, beslut skall fattas ikväll...

Hörs!