Man tycker barn skall få må bra, roa sig, njuta av livet, inte ha några problem, inte känna någon smärta, få röra sig som de vill…
Så trodde jag det var då jag var yngre, mina största hinder var en tandställning och ont i knäna som jag sedan gjorde en enkel operation för.
Nu är jag inte barn längre, jag är äldre, jag är mamma.
Det finns alldeles för mkt att oroa sig för vad gäller barn. Förutom den vanliga oron att de skall ramla eller bli sjuka osv så har jag lärt mig den hårda vägen att det finns annat att oroa sig för.
D ska opereras den 13/10. Det oroar mig till magont.
Min kollega M’s dotter skall opereras i hjärnan. Hon fick en hjärnblödning vid 1,5 års ålder och går nu omkring med en liten tickande bomb då det kan hända när som helst igen.
En underbar liten kille vars mamma jag lärt känna då han – som D har fötts med några av de missbildningar som innefattas av VACTERL ska opereras i morgon. Han skall operera ryggen.
Dem kan ni läsa om HÄR.
Det är så mkt tråkigheter, barn ska få vara barn, inte pickas med nålar, inte sova konstgjord sömn, inte ha ont och få hindras hur de rör sig, inte riskera framtida men…
1 kommentar:
Det gör så ont i mig, när jag tänker på våra barn, andras barn, dessa barn som måste gå igenom sånt som de inte borde behöva.
Kunde jag, så skulle jag ta ALLA operationer själv, för det är inte rättvist.
Barn är just som du säger, barn, och låt de få vara det....
Skicka en kommentar