Vårkänslor…

Sist jag var utomhus var i morse då jag klampade fram i 3 cm nysnö och det var 2 plusgrader som gjorde snön blöt och tung.
Jag körde i snömodden till tåget och tog mig till jobbet. Sedan har jag setat inne sen dess, jobbar och stirrar in i datorn, lyfter blicken emellan åt och kikar på snookern på tv för att sedan åter sjunka in i mina siffror och rapporter.

I ögonvrån ser jag ljuset, solen strålar och det ser ljust och fint ut. Kikar på termometern neranför huset och den visar på +7 grader. Sätter mig återigen på stolen och stirrar i datorn. Startar Spotify och lyssnar på Timbuktu, känner hur det börjar spritta i kroppen, våren börjar tränga sig på på riktigt. Den retar mig så där lagom för att störa mitt jobb… mina tankar vandrar mot planteringar och sandlådor, regnkläder för barnen, mina fröer… försöker tränga bort allt och stirrar lite hårdare på rapporterna…

Hemma har jag en sjuk prins. I morgon ska jag vara hemma. Hoppas det blir så här fint väder så man kanske kan klä på sig och bara kliva utanför dörren och trycka ner fröna i krukorna… hjälpa våren lite på traven… snart är den här…

Snart är de här…

När allt fungerar… om bajs…

Jag har inte sovit så mkt i natt, har rent av sovit riktigt kasst. Däremot fick jag lite tid att fundera på. Funderade på massor med saker men en grej gav lite mer känsla än andra. Hur bra men har det när saker bara fungerar.

Tänker i detta läge på D och hans mage. Som vi kämpat med detta sedan han började bli förstoppad vid 4 månaders ålder och helt ovetande om framtiden tyckte DET var kämpigt. Allt vår lilla prins fått gå med om sedan, allt vi fått hänga med på, som man fått jobba. Att vi knutit honom till oss på ett ganska onaturligt sätt. Inte haft möjligheten att ha barnvakt varken morgon eller kväll innan han blev 1 och vi var klara med allt efterarbete efter operationen.

Efter det var det dagligt jobb med magen, att få till bajseriet. Klyx hit och klyx dit. Alltid denna fundering om han behöver/ska/vill bajsa. Ska vi åka någonstans på eftermiddagen så måste man fixa detta innan, ska man åka någonstans på dagen måste man planera så det inte blir när man är borta behovet finns då man i så fall måste ha med sig doningar för detta. Ont i magen, tråkigt med lavemang osv osv…

Tankarna om dagis… om han får ont i magen där… om, om, om…

I juni i år så helt plötsligt en dag sa D att han var bajsnödig. Vi gick in på pottan bara för att testa och hallelulja han fixade det själv! Har visserligen hänt någon enstaka gång men vi var så glada så vi jublade. Sedan gjorde han så dagligen i ett par veckor. Helt otroliga veckor. Han var stolt som en tupp och överlycklig över att slippa klyxet. I juli kom ett bakslag och jag kände att nu var det nog slut igen. Men nope – 3 dagar med hjälp så var vi på banan igen.

Nu är det slutet av november, D har nog fått kanske 4 klyx sedan juli och det har vart mer vid tillfällen då han kanske inte skulle behöva dem utan det är M och jag som oroat oss och gett för säkerhets skull. Han säger endera till själv och får gå till pottan annars sätter vi oss där ändå varje kväll och han bygger både hus och gruffalos som han själv uttrycker det.
Han äter bättre och jämnare och sover mycket bättre. Han har varit 2 helger hos sin mormor och morfar i Dalarna och jag har inte tänkte alls på något problem med magen.

Nu äter ju D en tarmreglerande medicin, i lite större dos än vad vi hoppas att han skall göra snart, men den gör att allt fungerar – riktigt bra.

I bland säger han att han inte är nödig och man stressar upp sig – men jag räknar aldrig gångerna eller funderar över om hans lillesyrra gjort nr 2 under en dag – där förutsätter man bara att det kommer när det behövs.

Vad snabbt man vänjer sig vid saker som fungerar bra. Något jag verkligen funderat över dygnet runt i ca 3 års tid bara numera fungerar. Helt otroligt bra.
Jag följer vänner som jag fått genom att D fötts med de saker han har och de har barn med samma/liknande och alla har inte lika lätt. För någon har det gått så bra så barnet tom slutat med mediciner och numera är “normala” och en del kämpar hårt med klyx, slangar, oljor, mediciner osv…

Jag hoppas alla får uppleva det vi gör nu, lugnet runt alltihopa. Jag hoppas oxå så innerligt att det bara fortsätter fungera för oss. Jag som ställt in mig på att vi skulle få operera knappar på magen osv och en dag bara försvann allt.

Ville bara dela med mig – skrev mkt om det då det var jobbigt.

Tankar.

En massa konstiga tankar rör sig i min skalle. Som om en ny person flyttat in och denna är den som tänker.
Funderade igår på allt som ploppade upp och tänkte på några specifika saker som jag på ett sätt skulle vilja dela med mig av bara för att ni skulle få höra hur skumt det är men det går inte – då tror ni jag blivit knäpp…

Inspirerad…

I går fick jag kataloger både från Panduro och Stoff och Stil i brevlådan. Stoff och stil gick jag igenom igår – ojojoj!
Jag har en hel garderob full med tyger i alla färger och material man kan tänka sig och nu har jag hittat mönstren som skall få bli grunden till mitt skapande av alla dessa.
De mönster jag hittat är perfekta även för de där brokiga tygerna jag inte vart helt säker på om jag hade anledning att spara – nu ska även de få bli ngt.

I dag fick jag med mig Pandurokatalogen på tåget. Nu är jag heeeelt i de blå med pyssel i hela skallen. Det brinner ideer och tankar om hur och vad som skall skapas.
Frågan är när, vad och hur jag kommer få möjlighet att starta bara… Semester snart?

Höst…

Mina sinnen säger mig att hösten närmar sig. Mina känslor säger mig att hösten är på intåg. Här om dagen då vi var ute o lekte flög flyttfåglarna i sin plogformation över våra huvuden. Det har blivit kallare vindar. Allt som blommat börjar gå i vila. Barnen behöver ett plagg extra då vi går ut.

Mina känslor välkomnar hösten. Jag började idag “längta” efter att få gå i den mångfärgade världen med alla löv på backen. I det kallare friskare vädret med en sol som strålar och sparka i lövhögar. Jag tänkte på värmande ljus, en kopp te och en skön filt.

Det slog mig att jag inte får missa höstmarknader i år. Inte heller julmarknader. Börjar tjuvkika när de jag vill gå på hålls för att jag inte ska missa ngt som jag alltid gör. Lägger in i almanackan… Jag ser fram emot allt. Sommaren ÄR över, ingen ide att sörja över det – kommer en ny nästa år. Nu förbereder jag mig mentalt på höst. Sedan vinter.

Pulka, overaller, ska ta mig tid att göra fika och gå ut med barnen o äta. Julmarknad, lucia och sedan julpynt i huset. En jul hemma och på det kalas, kalas och kalas. 3 stycken kalas på dryga månaden skall hållas.
När kalasen varit blir det februari… sen är det snart dax för vår igen. Underbar härlig vår med bristande knoppar och sedan blommor, värme, semester…

Vart tar tiden vägen?

Dagen…

.. fortlöpte fint. Vilken skojjig dag vi hade – igen!
Det är skönt när det händer saker o man inte hinner med att ha tråkiga tankar… för de finns där… ibland. Jag funderar nog för mkt bara – ska försöka få bort det sen. Ändra rutiner, ändra saker som får mig att må sämre.

M & D åkte kärlekstunneln. S sov. Sen hittade vi våra vänner som oxå hade sovande barn. J o jag gick o åkte bergochdalbana… var inte igår jag satte mig i ngt sådant o shit pommes vad skoj det var. Fick blodad tand och är sugen på att åka som ett barn till Grönan utan resten av familjen – köpa ett åkband o springa från kö till kö som man gjorde då man var liten. Bara åka och åka…

Vi åkte kaffekopparna D och jag. Han älskar dem. Sen tackade vi för idag och packade oss ut till korvmojjen o tröck lite mat. Sen var det båten till Slussen – härlig prommis med glasspaus vid Sergels torg o sedan SJ hem.
D somnade då vi gick mot Centralen o sov ganska länge så han var mindre lätt att natta då vi väl var hemma, S var ok. Snart dax att natta även mig.

I morgon har vi rätt mkt att göra på hemmaplan. Paus från allt bus med andra ord. Välbehövlig sådan.

Eko?

Jo Heidi, det är rätt illa nu… semester vet du – ungarna är vakna sent o man har inte tid till bloggen även om man verkligen vill. Fast jag skrev i torsdags senast – om onsdagen ;-)

Är lite tom just nu, känner mig lite besviken på en sak som inte kommer ventileras här. Hade skrivarlust men tappade den. Ska få ur mig lite ändå…

I går kom jag på att jag vill ha en baddräkt med kjol – är så löjligt less på att gå dra i min tankini som inte längre täcker det jag vill. Den jag hittade o ville ha först fanns inte kvar längre – det verkar vara fler än jag som vill dölja mer än man visar… Hittade en annan som jag beställt…
Nu kommer man inte se ut som modellen på bilden gör för det är omöjligt men förhoppningsvis ser man ok ut iaf…

Ser mkt fram emot när den dimper ner här hemma… kanske man vågar sig till stranden sen?

Ska köra små-inlägg för dagarna som gått… 

Efter regn?

Ja, nu får det vända faktiskt – inte vädret dock utan allt som händer.

Sofie körde igång igår igen. Panikskrik, 35 graders kroppstemperatur och tröstlösheten själv. Vi tog upp henne, ringde 1177 o hon somnade i min famn med en filt virad runt sig. Vi beslöt att stanna hemma denna natt och jag bäddade ner henne brevid mig i dubbelsängen med ett tjockt täcke över oss. Hon sov gott men lite oroligt, svettades och var iskall.
Jag vaknade en gång i timmen ungefär, tog tempen och kände på henne. Tempen steg och vid 5-tiden var den på 36,2 i alla fall.
Vid ett par tillfällen var jag oxå uppe o slungade en handväska efter en geting. Sofie åt en välling o sen var det godmorgon.

Bilen skulle in på omlackeringen idag. Nu ska den bli “hel” igen. Daniel o hans vän hjälpte ju så sött till att gnugga bort fågelbajs med varsin vass pinne, jo – fågelbajset är borta men det är även lacken. Typ överallt. Tror taket är det enda som klarat sig ok. Detta innebär att vi nu är utan bil i 1,5 vecka… liftade med en snäll granne i morse. Får se hur det blir resterande dagar, måste hur som helst pumpa däcken på min cykel för jag gissar att ngn morgon blir det cykel till tåget.

Snyltare har vi oxå… klev in på toaletten i morse och ser hur det kryllar på hela golvet – av myror, små små myror, små äckliga myror. Gick ut i hallen o ser hur golvet rör sig där med, och köket… invasion! Fan osså… vi har detta en gång per sommar verkar det som – de bestämmer sig för att flytta in i huset. Lyfter man på en sak som ligger på golvet har de redan börjat bilda koloni där – fan så äckligt. Inte lätt att ställa ut gift åt höger och vänster heller då man har barn som tycker det mesta är av intresse.

Mattias ringde nu på förmiddagen, han undrade om man kunde gå o lägga sig – dra täcket över skallen o när man kikar upp igen har denna dagen aldrig funnits. Tvättmaskinen hade pajjat. Ballt. Och så lägligt. Semestern blir numera hemma runt vårt hus eller max cykelavstånd. Måltiderna kommer bestå av makaroner o korv…
Nej, men det känns som att allt kommer så lägligt. Gör det inte?

I morgon är det tänkt att vi ska ha sommarmiddag med jobbet. Jag har aaaaalltid ngn j*a anledning att jag inte kan va med. Seriöst så måste alla på jobbet tro att jag ljuger. Denna gången är min anledning Sofie. Är inte så sugen på att sitta på en middag på söder hela kvällen då risken är stor för en ny tempdipp… Nepp, det var det. Nu ska jag återgå till mitt slit.

Var bara tvungen att ventilera lite.

/Annapanna

Motvilligt…

Jag vill inte gå o lägga mig. Jag vill faktiskt inte åka och jobba i morgon. Jag vill vara hemma med mina underbara barn och busa mer i det fina vädret. Jag vill fixa mer i hemmet och jag vill bara få vara…

Men det är NIO dagar kvar att slita på kontoret innan en sju veckor lång ledighet tar vid. Looking forward to it!

Funderar...

Jag har en hel massa saker jag funderar på nu. Måste verkligen reda ut en del saker i mitt liv.

Till att börja med är det jag personligen. Fysiskt. Det projektet har ju redan börjat men jag har ett par dåliga vanor jag ska avsluta. Eller förlika mig med så jag inte alltid gör om samma saker för att ångra mig strax efter då jag alltid märker samma konsekvenser.
Träningen hör oxå till det fysiska - måste bli mer regelbundenhet och rutin på det.

Min vardag ska ses över, går ja ner i tid på jobbet eller går det att lösa på annat sätt? Detta funkar hur som helst inte.

Eviga städandet måste få ett slut! Vad är anledningen? Antagligen i första hand att jag inte trivs till 100% men det blir ju verkligen inte mer trivsamt att ha stökigt. Kan man lösa förvaringen på annat sätt?

Ekonomin... Ja, jag vill som de flesta andra människor i världen ha MER pengar.. Hur ska jag få det? Har ett par idéer men de går hand i hand med allt annat...

"fritid". Jag är fullt medveten om att jag själv skaffat barn och jag älskar dem över allt på hela jorden så jag menar nu inte att jag inte vill ha mina barn. Jag har personligen lite svårt att förstå folk som nästan är mer utan sina barn än med dem. Men skulle jag bara lyckas bli lite piggare på eftermiddagarna så jag orkade annat än sitta vid tv/dator på kvällen då barnen somnat skulle jag helt plötsligt få minst ett par timmar extra fritid. Jag har dock kommit in i en dålig cirkel där jag sitter kväll efter kväll o önskar jag gjorde annat än surfade men orkar inte, samtidigt sitter jag ändå där så länge att jag lägger mig så sent att jag är lika trött dagen efter, men som ni hör finns ju en helt självklar lösning på detta "problem". Går jag bara och lägger mig i tid några kvällar bör ork och lust för annat snart krypa fram av sig självt.
Skulle jag bo närmare min familj hade jag garanterar haft barnvakt oftare också. Tänk om de fick vara hos mormor & morfar och leka medan man tex kör en storstäd, de skulle ha mycket skojjigare medan man slapp känna sig som en tråkmamma.
Nu menar jag inte att folk som vill ha egentid för diverse saker gör fel, det finns bara en del som jag kan tycka knappt träffar sina barn o ingen av dessa personer är ni som läser i denna blogg!

Gud vad jag babblar, nu ska jag skynda mig och röja köket, Sofie sover o snart får vi besök.

Ha en underbar nationaldag!!

/Annapanna