Bye bye offentligheten.

Jag har bestämt mig för att blogga för mig själv bara. Vet att jag gjort så här förr men nu känns det som det är det enda rätta.

Det är ett helt gäng folk som läser och hänger med, få kommenterar men jag vet oftast vilka det är ändå – familj och vänner.

Okända som läser och stör sig på mitt liv – om det är av medkänsla eller för att man själv stör sig på det vet jag inte men jag har fått ett par kommentarer – de är kanske inte elaka men då man kommenterar anonymt och jag inte vet alls om det är en person som vet något alls om mitt liv känner jag en viss obehagskänsla.

Kommentarer kan man ta som en klapp på axeln och känna som stöd eller så kan det kännas som att folk lägger sig i beroende på vem det kommer från.

Jag kan låta som en negativ person – jag är kanske en negativ person… senaste veckorna har vi dessutom inte direkt haft hälsan med oss. Jag ser IP nummer på alla som läser och visst kan man ha “hemligt” men då kommer inte samma leverantör/län/ipnummer upp varje gång man besöker min sida och många läser flera gånger per dag.

Har någon en konkret fråga om mitt liv, mig eller mina tankar är du välkommen att kontakta mig.
Men från och med i eftermiddag kommer jag tillåta mina nära att läsa, eller andra också men skicka ett meddelande då om att du vill hänga på så löser vi det så jag har koll på vilka som har insyn. Kommer inte att bli så mkt mer intressant här framöver ändå – blir dagboksstyle – mår jag kasst så kommer jag inte låtsas som nåt annat osv.