När allt fungerar… om bajs…

Jag har inte sovit så mkt i natt, har rent av sovit riktigt kasst. Däremot fick jag lite tid att fundera på. Funderade på massor med saker men en grej gav lite mer känsla än andra. Hur bra men har det när saker bara fungerar.

Tänker i detta läge på D och hans mage. Som vi kämpat med detta sedan han började bli förstoppad vid 4 månaders ålder och helt ovetande om framtiden tyckte DET var kämpigt. Allt vår lilla prins fått gå med om sedan, allt vi fått hänga med på, som man fått jobba. Att vi knutit honom till oss på ett ganska onaturligt sätt. Inte haft möjligheten att ha barnvakt varken morgon eller kväll innan han blev 1 och vi var klara med allt efterarbete efter operationen.

Efter det var det dagligt jobb med magen, att få till bajseriet. Klyx hit och klyx dit. Alltid denna fundering om han behöver/ska/vill bajsa. Ska vi åka någonstans på eftermiddagen så måste man fixa detta innan, ska man åka någonstans på dagen måste man planera så det inte blir när man är borta behovet finns då man i så fall måste ha med sig doningar för detta. Ont i magen, tråkigt med lavemang osv osv…

Tankarna om dagis… om han får ont i magen där… om, om, om…

I juni i år så helt plötsligt en dag sa D att han var bajsnödig. Vi gick in på pottan bara för att testa och hallelulja han fixade det själv! Har visserligen hänt någon enstaka gång men vi var så glada så vi jublade. Sedan gjorde han så dagligen i ett par veckor. Helt otroliga veckor. Han var stolt som en tupp och överlycklig över att slippa klyxet. I juli kom ett bakslag och jag kände att nu var det nog slut igen. Men nope – 3 dagar med hjälp så var vi på banan igen.

Nu är det slutet av november, D har nog fått kanske 4 klyx sedan juli och det har vart mer vid tillfällen då han kanske inte skulle behöva dem utan det är M och jag som oroat oss och gett för säkerhets skull. Han säger endera till själv och får gå till pottan annars sätter vi oss där ändå varje kväll och han bygger både hus och gruffalos som han själv uttrycker det.
Han äter bättre och jämnare och sover mycket bättre. Han har varit 2 helger hos sin mormor och morfar i Dalarna och jag har inte tänkte alls på något problem med magen.

Nu äter ju D en tarmreglerande medicin, i lite större dos än vad vi hoppas att han skall göra snart, men den gör att allt fungerar – riktigt bra.

I bland säger han att han inte är nödig och man stressar upp sig – men jag räknar aldrig gångerna eller funderar över om hans lillesyrra gjort nr 2 under en dag – där förutsätter man bara att det kommer när det behövs.

Vad snabbt man vänjer sig vid saker som fungerar bra. Något jag verkligen funderat över dygnet runt i ca 3 års tid bara numera fungerar. Helt otroligt bra.
Jag följer vänner som jag fått genom att D fötts med de saker han har och de har barn med samma/liknande och alla har inte lika lätt. För någon har det gått så bra så barnet tom slutat med mediciner och numera är “normala” och en del kämpar hårt med klyx, slangar, oljor, mediciner osv…

Jag hoppas alla får uppleva det vi gör nu, lugnet runt alltihopa. Jag hoppas oxå så innerligt att det bara fortsätter fungera för oss. Jag som ställt in mig på att vi skulle få operera knappar på magen osv och en dag bara försvann allt.

Ville bara dela med mig – skrev mkt om det då det var jobbigt.