Underbar dag med min D.

D är löjligt pappig nu, allt handlar om pappa, ibland får jag inte ens hälla upp hans välling för det ska pappa göra... Pappa ska natta, pappa ska klä på, pappa ska hit och pappa ska dit. Är pappa borta av ngn anledning kan man ju grina lite för det o pappa är räddningen på allt ont.

Det blir lite svårt att komma in i gemenskapen då vi dessutom har en dotter som är 2 år snart och MAMMIG... Så när jag försöker få en liten stund med D så kommer S o gormar o skriker medan hon gör allt för att få all uppmärksamhet.
Vi har planer på att ordna så vi får lite egentid med varsitt barn och växla men så långt har vi inte kommit riktigt än - vi har så himla mkt vi vill göra tillsammans allihopa än så länge.

Så igår. D hade tid på öron-näsa-hals o vi drog till Enköping medan M lämnade S på dagis. Han var verkligen världens duktigaste kille under hörselkontroller, undersökningar o allt. Vi lekte i väntrummet mellan de olika delarna och var klara efter ungefär en timme.
När vi åkte hemåt så såg jag hur mkt klockan blev. Vi hade fått ordinerat att gå och köpa en sak på Apoteket som man "tryckutjämnar" med då trumhinnan är inåtdragen, med hjälp av detta ska den "ploppa" ut och efter en tids användande kanske hålla sig ute.

Vi tog beslutet att D skulle följa med mig till jobbet istället, jag har apotek i samma hus som jobbet är i och jag skulle vara tvungen att åka tidigare i vilket fall. Till tåget och iväg till jobbet med en mkt glad kille till sällskap.

Jag har underbara kollegor som alla lekte med D på ett eller annat sätt, han fick låna stämplar från ekonomiavdelningen, leksaksbilar från sales, tjejen i receptionen fick en speciell plats i D's hjärta då hon fixade fram klisterlappar, leksaker och tog med honom till konferensrummet för att rita på whiteboarden...

Man blir dock hungrig av att jobba så pannkakor satt fint - till det fick han en päronmer som han fick hämta i vår drickaautomat - bara det var spännande...

Sen insåg jag att de viktigaste delarna var avklarade och jag ville lämna lite arbetsro till mina kollegor så vi åkte hemåt.

2 minuter senare såg det ut såhär:

Han sov helt löjligt djupt. Jag fick honom inte att vakna och det slutade med att jag fick bära D, alla väskorna och det vi shoppat på Hemköp av tåget, trappa ner och upp, tvärs över hela pendlarparkeringen o sedan böka in honom i bilen och köra hem. Hemma bar jag in honom på soffan och då jag lagt honom sov han i kanske 5 minuter till innan han vaknade o var piggelin. Vi fixade lite hemma o sedan promenerade vi till dagis o hämtade hem världens trotsigaste lillesyrra.

Eftermiddagen var bra, D hade ändrat inställning lite, skulle sitta brevid mig och äta middag tom, underbart med lite kontakt! Får se till att ta tillvara på de där stunderna jag kan göra något själv med min prins - verkar vara väl investerad tid.