Tankar.

Står som vanligt i korridoren på tåget hemåt. Det går snabbt och jag har inget fönster att kika ut genom härifrån där jag står.
Tåget tutar - massor - tanken slår mig att i denna hastigheten kommer det inte sluta bra för mig om ngt händer, om tåget spårar ur, krockar eller tvärnitar. Jag sätter mig på huk och mot väggen och hoppas att det skulle lindra något i alla fall. Det är jobbigt när de där oroskänslorna slår en i magen tycker jag.
Tror jag sagt det förr - jag HATAR att pendla!