Dåliga dagen fortsätter.

Detta är visst inte min dag. Jag är nere o jag känner mig såååå tråkig. Starten på dagen kan tänkas vara boven till allt.
Jag jobbar på i den takten det går.

Min kollega som har den lilla tjejen som fick hjärnblödning var in och hälsade på. Tårarna fyllde genast mina ögon. Hon är precis som Sofie i storlek, hon satt i vagnen med sina enorma ögon o kikade lätt nervöst på oss allihopa. Vilka var vi? Hon är tydligen lite rädd för främmande människor. Hon får nästan panik över folk med vita rockar. Hon hade långt hår ner runt kinderna och bak i nacken men uppe på huvudet hade hon stubb – kanske 1,5 centimeter. Inget konstigt märks på henne, hon är som vilken liten tjej på 1,5 år som helst. Men hon har gått igenom ngt helt enormt jobbigt. Hoppas så innerligt att allt blir bra för dem. De hade röntgen på torsdag. Narkos och sedan en ordentlig skiktröntgen av tjejens lilla hjärna och alla dess kärl. Finns fler tickande bomber i dagsläget? Mina tummar kramas hårdare och hårdare. Mina tårar fyller ögonen. Det är skrämmande. Att man inte kan styra över saker…

Efter denna dagen har jag 8 dagar kvar innan jag går på semester. Jag har nyligen vart mamma”ledig” men jag behöver denna semester så ofantligt mkt. Känner hur jag dalar neråt för tillfället, vet inte varför men jag orkar inte riktigt med. Är piggare tack vare vitaminer o grejjer men känner mig på ngt sätt allt mer frånvarande.
Nu ska jag slita vidare. Har lite att ta igen sedan förseningen i morse. Jag brukar kliva in på kontoret vid 07,50. Kom iväg 30 minuter senare än normalt och klev in på kontoret 09,30 – helt sanslöst.