måndag 6 juni 2011

Funderar...

Jag har en hel massa saker jag funderar på nu. Måste verkligen reda ut en del saker i mitt liv.

Till att börja med är det jag personligen. Fysiskt. Det projektet har ju redan börjat men jag har ett par dåliga vanor jag ska avsluta. Eller förlika mig med så jag inte alltid gör om samma saker för att ångra mig strax efter då jag alltid märker samma konsekvenser.
Träningen hör oxå till det fysiska - måste bli mer regelbundenhet och rutin på det.

Min vardag ska ses över, går ja ner i tid på jobbet eller går det att lösa på annat sätt? Detta funkar hur som helst inte.

Eviga städandet måste få ett slut! Vad är anledningen? Antagligen i första hand att jag inte trivs till 100% men det blir ju verkligen inte mer trivsamt att ha stökigt. Kan man lösa förvaringen på annat sätt?

Ekonomin... Ja, jag vill som de flesta andra människor i världen ha MER pengar.. Hur ska jag få det? Har ett par idéer men de går hand i hand med allt annat...

"fritid". Jag är fullt medveten om att jag själv skaffat barn och jag älskar dem över allt på hela jorden så jag menar nu inte att jag inte vill ha mina barn. Jag har personligen lite svårt att förstå folk som nästan är mer utan sina barn än med dem. Men skulle jag bara lyckas bli lite piggare på eftermiddagarna så jag orkade annat än sitta vid tv/dator på kvällen då barnen somnat skulle jag helt plötsligt få minst ett par timmar extra fritid. Jag har dock kommit in i en dålig cirkel där jag sitter kväll efter kväll o önskar jag gjorde annat än surfade men orkar inte, samtidigt sitter jag ändå där så länge att jag lägger mig så sent att jag är lika trött dagen efter, men som ni hör finns ju en helt självklar lösning på detta "problem". Går jag bara och lägger mig i tid några kvällar bör ork och lust för annat snart krypa fram av sig självt.
Skulle jag bo närmare min familj hade jag garanterar haft barnvakt oftare också. Tänk om de fick vara hos mormor & morfar och leka medan man tex kör en storstäd, de skulle ha mycket skojjigare medan man slapp känna sig som en tråkmamma.
Nu menar jag inte att folk som vill ha egentid för diverse saker gör fel, det finns bara en del som jag kan tycka knappt träffar sina barn o ingen av dessa personer är ni som läser i denna blogg!

Gud vad jag babblar, nu ska jag skynda mig och röja köket, Sofie sover o snart får vi besök.

Ha en underbar nationaldag!!

/Annapanna

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det var inte bara en sak du klurar på :) Klurar på några av dem själv. Det där med städningen tex, det har gått så långt att jag inte ens stör mig på dammtussar i hörnen längre, illa illa! ;)

Jag bor nära både mor och far men känner ändå att dem jag skulle lämna till när jag absolut måste är bara mamma med familj. Så därför har vi också sällan barnvakt :( Men men, det går bra ändå :) Oroar mig redan för dagen då vi skall åka till Hudik och föda, haha...

Therese sa...

Hej. Ja det finns mycket att tänka på. Jag tänker också väldigt mycket nu och kommit in i en svacka på grund av många dåliga besked kring min lilla abbe gubbe. Jag tänker mycket framtid och hur man ska "få ihop allt". Vi har inte heller släkt i stan även om jag har min "bittis" som hjälper mig så är det aldrig på samma premisser som om man hade sin mamma el pappa i stan. Tack för att du skriver om det "verkliga livet".
Stor Stor Kram Therese

Sanna sa...

Känner igen det där med slösurfande och komma i säng för sent...för att sen nästa dag vara trött. Jag försöker se det som min "avkoppling", fullt upp på dagarna med barn och allt och sen bara sitta själv med datorn en stund och inte tänka för mycket :D

Innan hade vi bra barnvaktshjälp men sen Sigge fick diabetes är det ingen annan som kan passa honom. Nu har dock farmor och farfar nyligen lärt sig att ha honom några timmar på dagen och i helgen var vi båda borta en natt ifrån honom och tog in på hotell. Helt underbart men de måste fortfarande ringa ca varannan timma under natten och meddela vad han ligger i blodsocker och sen får vi säga vad de ska göra utifrån det.

Vi får helt enkelt bara inse att så kommer det alltid vara så länge vi har ansvaret och inte han själv. Men man vänjer sig vid allt :)

Hoppas du kommer på bra "lösningar" på några av dina funderingar iaf!

Kram

Ulrika sa...

Så sant så. Jag drabbas ibland av dåligt samvete för jag bor så långt ifrån släkten eller tänker sorgset på hur enkelt livet hade varit om man hade haft barnvakt närmare. Flytta är ju inte alltid ett alternativ, även fast jag gärna skulle. Men man får försöka leva i nuet och inte fundera så mycket... Kram

Plupp sa...

Herregud..vad vi är lika!! Jag grubblar i princip på samma saker som dig..Och det ger mig dåligt samvete ibland att JAG inte orkar vara den person som jag är..Tror du inte att vi som har sjukdom i familjen lättare kan drabbas av utbrändhet? Jag tror jag är farligt nära väggen..och ju närmare jag kommer den desto mer städar jag hemma..typ..Helt sjukt! Som om jag flyr..man har så många oarbetade tankar runt sig..Kram